UTEKLIV

Idag har jag varit på den första av två askultationer (framläggningar) som man måste gå på för att få godkänt på examensarbetet. Alla mina vänner som jag pratat med har sagt som så att det bara är att sitta där och lyssna och att det är världens slappaste pch enklaste grej. Men var det så? Nej. Jag hamnade på en framläggning som 1 minut innan start böt språk till engelska och med en examinator som började med att klargöra att alla i publiken måste vara med och diskutera exjobbet efteråt. Jaha tänkte jag, det blir nog bra, nån fråga kan jag säkert komma på. Men tji fick jag. Känslan av att förstå vad han säger men att ändå inte förstå ett dugg av vad han säger infann sig snabbt. Ungefär som fuskföreläsningen i nolle-p kändes det.

 

Efteråt så hör man den vanliga frasen. "Är det någon som har några frågor?" Nej det var det ju såklart inte. Då hör jag specifikt "Maria, vad har du för fråga?" Jag var ensam tjej där så jag kunde inte undvika att den satans plågoanden menade mig, just mig. Hmm. Vad gör man när man fattat så lite att man inte ens hur mycket fantasi man har kan klämma fram en endast liten fråga? Jo man får snällt säga att ursäkta men jag har inte fattat någonting av vad du just pratat om i 60 minuter. Men det är absolut inte ditt fel, du var bra. Det är mitt fel som tyvärr inte har några förkunskaper i det här ämnet. Framläggaren kollade på mig som att han verkligen tyckte synd om mig för mina bristande kunskaper. Jag tyckte också lite synd om mig själv men av andra orsaker. Sedan så bad examninatorn honom att förklara grunderna och efter ytterligare en halvtimme kunde jag förstå i alla fall lite av vad han pratat om.