UTEKLIV

Rapportarbetet har fortsatt även idag.Framsteg med min disciplin. Jag skriver faktiskt nått när jag väl lyckas placera stjärten framför datorn. Har kommit mer än halvvägs, kanske mycket mer. Det svåra är att veta hur mycket man ska skriva, vad man ska skriva om. Vad är viktigt? Jag har försökt att gå ut väldigt basic för att alla ska fatta. Jag vill ha det så när jag läser. Så att jag hajjar. Vet att vissa är tvärt om, vill inte ha info på en 3-årings nivå. Men jag vill det och det är MIN rapport. Jag är så glad att jag gör det här arbetet på egen hand. Första gången tror jag under hela min studietid som man får göra nåt eget. Annars är det bara en massa kompromisser hela tiden och det blir aldrig som det ser ut inuti mitt huvud. Bittertanten har talat. Faktum är att det känns som att jag går runt med ständig PMS. Vet inte varför jag blivit en sån här surtant som jag är. Kanske beror det på alla krav från alla håll, kanske främst mina egna. Att försöka få dom man älskar att må bra utan att lyckas. När det man gör aldrig räcker till. Det är så svårt att tänka på sig själv i första hand när det finns personer i ens omgvning som man tycker så mycket om. Det är ofta de personer man tycker mest om som får en att må som dåligast. Varför är det så egentligen? Varför kan jag inte bara få vara lycklig? Dumma värld.