UTEKLIV

Influensa och någon otrevlig följdsjukdom har gjort att jag varit hemma i en hel månad nu. Av den tiden spenderade jag 5 dagar på sjukhus. Efter att ha legat hemma med 40 graders feber i mer än en vecka var jag så däckad att jag knappt kunde ta mig till toaletten. Då körde mamma ner mig till vårdcentralen där de tog ett blodprov. Deras maskin kunde mäta snabb sänka (crp) bara upp till 160 (under 10 ska det vara om man är frisk) och slog i taket av mitt blod. Så det blev en färd in till akuten. Väl där fick vi gå före alla som satt och väntade och det kom olika sjuksköterskor som tappade mig på massor med blod och gjorde ett riktigt obehagligt näsprov där man körde ner något som såg ut som en diskborste genom näsan ner till svalget. De kunde mäta upp att mitt crp var över 300. Jag hade knappt kunnat äta och hade druckit dåligt under veckan så jag fick näringsdropp och ganska omgående fick jag också antibiotika intravenöst. Den natten blev jag kvar på akutvårdsavdelningen. Dagen efter blev det lungröntgen och bihåleröntgen och mer antibiotika och jag flyttades till infektionsavdelningen. Allt såg bra ut på röntgen så de hittade aldrig vad det var som gjorde mig så sjuk. Jag låg där i 4 dagar och efter massor med antibiotika så började mitt crp sjunka i alla fall. Jag fick åka hem och fortsätta att äta antibiotika i tablettform. Magen blev helt förstörd, illamående och diarre varade i en vecka tills jag slutade med tabletterna. Nu mår jag mycket bättre och orkar mer och mer. På fredag ska jag till vc och ta ett sista blodprov för att se så att mitt crp förhoppningsvis är normalt igen. Så jag har mått riktigt dåligt fysiskt men under den här tiden har jag haft mycket tid att tänka på vad det egentligen är jag vill med mitt liv.

 

Jag sluta deppa och göra det JAG vill (som att bestiga K2). Fortsättning följer...