Påsken är på ingång. Jag, mamma, Sanna och Johnny har målat ägg och pimpat kökslampan. Trodde aldrig att Johnny skulle vara så pysslig men det såg ut som att han skulle velat måla 10 ägg till. ❤️
Idag fyller jag 24 år. Det året ska jag se till att det blir bättre än föregående. Jag ska bli min egen lyckas smed! Har jobbat halvdag idag och nu ska jag sätta mig i bilen och åka till Linköping för att säga upp lägenheten där. Jag har också anmält mig till en ny salsakurs och tackat ja till att komma tillbaka till mitt gamla jobb när jag är klar med examen. Jag ska tänka på mig själv och göra det jag vill!m
Det här är vad jag sysslar med som exjobb. På bild skifthylsa och doggring som jag ritat i cadden. På g just nu är att jag fräser prototyper som sedan ska testas på drevsatsen.
Äntligen har jag fått tummen ur röven och ringt till vårdcentralen för att försöka få en remiss till en idrottsläkare för min krånglande vänsterfot. Det var i somras som den började bråka med mig. Utan anledning svullnade den upp och blev megastor och ibland värkte den. Jag gick till vc och fick en riktigt klipsk läkare som hävdade att det var för att jag "gått i skogen" som den var svullen och "när man inte är van att gå i skogen så stukar man sig". Försökte förklara att jag alltid går i skogen men fick inget gehör för det. Fick åka hem med några antiinflammatoriska tabletter som fixade ner svullnaden temporärt. Tyvärr var jag så trött på dåliga läkare då att jag struntade i att gå dit igen. Sen blev det höst och foten gjorde ont och var alltid lite svullen. Jag kom inte i mina salsadansskor, vid belastning domnade halva foten bort och jag valde att sluta springa och börja att bara köra spinning och simma istället. Men för ett par månader sedan så tänkte jag att nu har nog foten läkt av sig själv så nu kan jag börja springa igen. Nej, det gick inte. Foten sa ifrån. Droppen som fick bägaren att rinna över kom när jag började gå ut och marchträna med mina vandringskängor och foten började bråka även där. Så idag ringde jag till vc och fick en tid och denna gången ska jag tvinga mig till en remiss till en idrottsläkare eller ortoped för jag måste ha en fungernade fot om jag ska kunna hålla på med allt jag tycker är kul att göra.
Det var här det hände nått med foten första gången. På Harstena.
Detta har jag klickat hem idag. Skor vågade jag inte beställa utan att testa då mina fötter inte följer normen om hur en normal fot ska se ut. Får köpa skor i butik istället.
Låta andras åsikter styra ditt liv - Det är inte vad andra tycker utan vad du tycker om dig själv som räknas. Du måste göra det som är bäst för sig och ditt liv, inte vad som är bäst för alla andra.
Skammen av tidigare misslyckanden - Vad du har gjort i det förflutna påverkar inte det aktuella ögonblicket. Allt som betyder något är vad du gör just nu .
Att inte kunna besluta vad du vill - Du kommer aldrig att lämna där du är förrän du bestämmer var du hellre vill vara.
Skjuta upp sina mål - Ge inte upp försöken att göra vad du verkligen vill göra. Vad det än är du vill göra, gör det NU!
Valet att inte göra någonting åt sin livssituation - Du får inte välja hur du ska dö, eller när. Du kan bara bestämma hur du ska leva, just nu.
Behovet av att ha rätt - Sikta för framgång, men ge aldrig ge upp din rätt att ha fel. Om du inte gör det kommer du att förlora din förmåga att lära dig nya saker och gå vidare.
Springa ifrån sina problem - När livet känns svårt är det en enkel lösning att springa därifrån. Låt inte livet bli svårare än det behöver vara och åtgärda problemen istället.
Ursäkter istället för beslut - Ett misstag blir inte ett misslyckande förrän du vägrar att rätta till det. Det innebär att de flesta misslyckandena är resultatet av människor som levererar ursäkter i stället för beslut.
Att se det som är positivt i livet - Vad du ser beror helt på vad du letar efter. Du kommer att ha svårt att någonsin bli glad om du inte är tacksam för det som är bra i ditt liv just nu.
Att uppskatta nuet - Alltför ofta försöker vi åstadkomma något stort utan att inse att den största delen av livet består av de små sakerna.
Som ett kort i fönstret hos mina föräldrar säger: "De som är lyckliga ser bara vackra saker"
Ikväll har Johnny och jag spelat rummy i par mot mormor och mamma. 2 omgångar hann vi med, den första förlorade vi men i den andra tog vi revansch och vann. Skönt när det blir rättvist så man slipper gå runt och ha ett ont öga till varandra i en vecka framöver (skämt, så illa är jag inte). Trodde aldrig jag skulle få Johnny intresserad av kortspel men man kan nog säga att vårat nya kvällsintresse är rummy nu. Spelar flera omgångar varje kväll!
En helg bestående av dans och exjobb. I fredags fick Johnny och jag för oss att vi skulle ta en tur till Borgen och dansa till Donnez. Misstänkte att vi skulle tillhöra den yngre kategorin av besökarna och det stämde. Medelåldern låg väl på 60 år och bandet spelade låtar som gjorts för 60 år sedan. Men vad gjorde det. Taggad som sjutton och med en jäkla bra inställning så gjorde vi kvällen till en toppenkväll.
Vi kände nog att mogendans var vår grej för i lördags så drog vi med min mamma till folkets hus i Viken för att dansa till Björn Edwings, en orkester som man inte ens kunde hitta på youtube. När vi kom dit så möttes vi av tystnad. Ingen musik, ett tomt dansgolv. Efter några minuter så drog dock musiken igång och efter halva låten hade rätt många foxande pensionärer tagit sig upp på dansgolvet. Kvällen flöt på, J och jag kände oss rejält uttittade då vi var ca 40 år yngre än alla andra och för att vår dansstil skillde sig från mängden. Först vågade vi inte gnussa utan dansade med öppen fattning men vi kunde inte hålla oss efter ett tag. Trodde först att folket skulle bli arga på oss utbölingar som kom och störde men faktum var att flera kom fram och sa att de tyckte det var skoj att vi kom dit och att vi var sååå duktiga. Tack och bock. I pausen var det kaffe för 10 kr och lottdragning. Tyvärr vann vi inget. Mot slutet av kvällen när vi dansade förbi utgången så ser jag plötsligt att det är en gubbe som segar ihop och ramlar baklänges rätt ner i golvet. Tror verkligen att han fått en hjärtattack och vi springer dit. En i varje arm lyfter vi upp honom och märker att han inte har fått någon hjärtattack utan är stupfull. Kvällens goda gärning var i alla fall och lyfta upp honom och sätta honom på en bänk.
Kvällens iakttagelser:
Mogendansare dansar mest foxtrot
Dansar de bugg så går armarna som ett dragspel
Det är mer fylla på en mogendans än på en vanlig dans yngre deltagare
Det är kul att gå på lite annorlunda dansevenemang. Utan förväntningar kan det bara bli bättre än förväntat!
Idag har jag gått sista delen av min topprepskurs och har numera grönt kort i inomhusklättring. Vi fick fortsätta att träna på att säkra, fick lära oss lite klätterteknik (ninjaklättring och sambaklättring) och så blev vi introducerade för bouldering (klättra på lägre höjd utan säkerhetslina). Tog mig upp för svårare leder idag men gillar fortfarande inte när det blir för högt. Mesig är vad jag är men det ska tränas bort! Så nu när jag har fått mitt gröna kort är det bara att sätta igång. Finns inga ursäkter, jag ska bli bra på det här.
Har äntligen lyckat överföra förra sommaren bilder från mobilen till datorn. Det är sånt man gör när man längtar tillbaka. Jag hade galet mycket semester förra året. Hela 6 veckor. Spenderade nästan hela tiden ute på havet och där blev det en hel del fiske.
Tror det här är från första gången som Johnny och jag är ute och fiskar tillsammans. Vi fick släpa jollen genom skogen en bra bit för att få den i sjön men som ni ser så var det värt det. En rejäl gädda som serverats på matbordet flera ggr (nu är den dock slut).
Det här var runt midsommar när vi tog oss ut i yttre delarna av skärgården. Fiskelyckan var god även då. Hittade en perfekt vik och med det klara vattnet såg vi mängder av gäddor och andra fiskar som simmade fram och tillbaka. Här får Johnny en riktig vilding till gädda, tyvärr hoppar den ur bild.
Fast efter lite kamp så får den faktisk ge sig. 1-0 till Johnny och jag fick en fin bild.
Med denna bild vill jag demonstrera mitt superläckra spö. Rosa is the shit! Det är perfekt till tyngre drag. Till lätta drag såsom små spinnare och jiggar har jag ett annat spö, tyvärr fanns den modellen bara i svart :(
Här fick jag en glupsk firre på kroken. Han kämpade bara emot ett par sekunder efter hugget, sen började jag fundera på om det var en sten jag fått på kroken. Men jag förstår i efterhand att det inte kan ha varit lätt med käkarna uppspärrade på detta vis. Stackare.
Avslutar med en fin bild på Johnny och hans fångst. Inte illa alls.
Idag har jag varit på den första av två askultationer (framläggningar) som man måste gå på för att få godkänt på examensarbetet. Alla mina vänner som jag pratat med har sagt som så att det bara är att sitta där och lyssna och att det är världens slappaste pch enklaste grej. Men var det så? Nej. Jag hamnade på en framläggning som 1 minut innan start böt språk till engelska och med en examinator som började med att klargöra att alla i publiken måste vara med och diskutera exjobbet efteråt. Jaha tänkte jag, det blir nog bra, nån fråga kan jag säkert komma på. Men tji fick jag. Känslan av att förstå vad han säger men att ändå inte förstå ett dugg av vad han säger infann sig snabbt. Ungefär som fuskföreläsningen i nolle-p kändes det.
Efteråt så hör man den vanliga frasen. "Är det någon som har några frågor?" Nej det var det ju såklart inte. Då hör jag specifikt "Maria, vad har du för fråga?" Jag var ensam tjej där så jag kunde inte undvika att den satans plågoanden menade mig, just mig. Hmm. Vad gör man när man fattat så lite att man inte ens hur mycket fantasi man har kan klämma fram en endast liten fråga? Jo man får snällt säga att ursäkta men jag har inte fattat någonting av vad du just pratat om i 60 minuter. Men det är absolut inte ditt fel, du var bra. Det är mitt fel som tyvärr inte har några förkunskaper i det här ämnet. Framläggaren kollade på mig som att han verkligen tyckte synd om mig för mina bristande kunskaper. Jag tyckte också lite synd om mig själv men av andra orsaker. Sedan så bad examninatorn honom att förklara grunderna och efter ytterligare en halvtimme kunde jag förstå i alla fall lite av vad han pratat om.
Så lärdom till mig inför min framläggning. Utgå inte från att publiken har en massa förkunskaper, ingen vill känna sig så blåst som jag gjorde idag!
Idag har jag gått första delen av en topprepsutbildning. Det är en kurs man måste gå för att få grönt kort som krävs för att få säkra och klättra på inomhusväggar. Vi fick lära oss många bra saker; hur man gör en säker knut, hur man säkrar varandra, hur det känns att ramla ner (jag var livrädd först men det var inte alls läskigt) och hur man firar ner någon. Det var första gången i mitt liv som jag överhuvudtaget klättrar på en klättervägg. Första gången mesade jag ur när jag kommit 10 meter upp, det var ju högt och läskigt (konstigt då det inte är ett dugg läskigt att ta sig uppför ett 1000 meters berg liksom). Som tur var tuffade jag till mig sedan och på tredje väggen så tog jag mig till toppen 14 meter upp och insåg att det inte var så farligt trots allt. Kursen varade i 3 timmar och sedan blev det en promenad hem på 50 minuter i full storm. Och det var exakt vad jag pallade med. Käkade lunch och sen var jag tvungen att sova ett par timmar. Snacka om att den satans sjukdomen har tagit hårt på mig. Suck. Men enligt min läkare kommer det troligtvis ta ett par veckor till innan jag är helt fit for fight igen så jag får väl försöka ha tålamod.
På fredag förresten så ska jag gå del 2 av kursen och det är sista delen innan uppklättringen för grönt kort. Anledningen till att jag går den här kursen är att man måste det för att få gå kurser i klippklättring och utomhusklättring och det är det som jag egentligen vill. Men nu har jag tagit det första steget i alla fall!
Äntligen går det att se ett ljus i exjobbstunneln. Att ligga hemma och vara sjuk och utslagen i en månad precis när man ska söka exjobb är ingen höjdare. Jag hade gett upp totalt och tänkte börja jobba på securitas direct igen tidigare än planerat och skjuta exjobbet på obestämd framtid. Men så skedde ett mirakel i helgen, en idé tog form och i måndags var jag på universitetet och efter att ha sprungit mellan origo och a-huset tre gånger så var allt i hamn. Så idag har jag börjat och det innebär att om allt går som det ska så får jag min examen i början av juni!!!
Såhär fint kunde ett intervallpass se ut innan jag blev sjuk. Detta var närmare bestämt 3 timmar innan jag blev sjuk. Igår var jag på vc och tog det förhoppningsvis sista blodprovet på ett bra tag. På måndag ska min läkare ringa och säga att det ser bra ut (hoppas jag). Så på måndag räknar jag med att få börja träna igen och komma tillbaka till gamla rutiner. Nu när det är lite varmare ute har jag tänkt lägga in en dag i veckan med gångträning med fullt packad ryggsäck. Vet att jag kommer att behöva ha en tyngre ryggsäck än vad jag tidigare haft under nästa fjällvandring jag ska göra så det är lika bra att börja i tid med att vänja kroppen.
* Ca 280 personer har lyckats, ca 70 har dött på vägen upp
* På toppen är syretrycket endast en tredjedel jämfört med havsnivå vilket gör att det blir svårt att andas
* Det är vanligt med oförutsägbara stormar som kan vara i flera dagar (har orsakat många dödsfall)
"Alla klätterleder är mycket branta vilket skapar faror i synnerhet under stormar. Man måste vara uppe vid ett visst klockslag på dagen, om inte måste man vända. Annars hinner man inte till sitt läger innan mörkret. Det är allt för farligt att klättra ner i svåra passager i mörker. Att övernatta i det fria är lika farligt på grund av den extrema nattkylan. Åtskilliga har omkommit för att de inte velat vända nära toppen. Den som blir skadad på hög höjd och inte kan gå själv måste lämnas kvar för att dö. Det är omöjligt att bära ner någon utan specialutrustning och det är allt för farligt och svårt med en undsättningsexpedition"
"Trots att Mount Everest är högre, anses K2 svårare att bestiga, delvis på grund av det mycket oförutsägbara vädret som råder, men framförallt på grund av den höga tekniska svårigheten på bergets alla sidor i kombination med bergets isolerade läge. K2 anses av klättrare som ett av världens svåraste och farligaste berg att bestiga"
Influensa och någon otrevlig följdsjukdom har gjort att jag varit hemma i en hel månad nu. Av den tiden spenderade jag 5 dagar på sjukhus. Efter att ha legat hemma med 40 graders feber i mer än en vecka var jag så däckad att jag knappt kunde ta mig till toaletten. Då körde mamma ner mig till vårdcentralen där de tog ett blodprov. Deras maskin kunde mäta snabb sänka (crp) bara upp till 160 (under 10 ska det vara om man är frisk) och slog i taket av mitt blod. Så det blev en färd in till akuten. Väl där fick vi gå före alla som satt och väntade och det kom olika sjuksköterskor som tappade mig på massor med blod och gjorde ett riktigt obehagligt näsprov där man körde ner något som såg ut som en diskborste genom näsan ner till svalget. De kunde mäta upp att mitt crp var över 300. Jag hade knappt kunnat äta och hade druckit dåligt under veckan så jag fick näringsdropp och ganska omgående fick jag också antibiotika intravenöst. Den natten blev jag kvar på akutvårdsavdelningen. Dagen efter blev det lungröntgen och bihåleröntgen och mer antibiotika och jag flyttades till infektionsavdelningen. Allt såg bra ut på röntgen så de hittade aldrig vad det var som gjorde mig så sjuk. Jag låg där i 4 dagar och efter massor med antibiotika så började mitt crp sjunka i alla fall. Jag fick åka hem och fortsätta att äta antibiotika i tablettform. Magen blev helt förstörd, illamående och diarre varade i en vecka tills jag slutade med tabletterna. Nu mår jag mycket bättre och orkar mer och mer. På fredag ska jag till vc och ta ett sista blodprov för att se så att mitt crp förhoppningsvis är normalt igen. Så jag har mått riktigt dåligt fysiskt men under den här tiden har jag haft mycket tid att tänka på vad det egentligen är jag vill med mitt liv.
Jag sluta deppa och göra det JAG vill (som att bestiga K2). Fortsättning följer...
Jag heter Maria Andersson och har en stor önskan om att en vacker dag bestiga K2. På min fritid kör jag rally, fystränar, dansar eller lever friluftsliv. Min blogg handlar om min vardag och vägen till K2.
