UTEKLIV

För 2 veckor sedan, kanske lite förhastat så sa jag upp min lägenhet. Kändes skitbra, nystart och nya möjligheter. Jag har gjort så ett par gånger. Sagt upp min bostad utan att ha fått tag på en ny. Tänkt att "det löser sig alltid" och det har det alltid gjort. Men nu har jag fått lite småångest. Blev några dagar efter klart att jag ska börja jobba från den 10 juni i Linköping och den 30 juni har jag ingenstans att bo. Det är klart att jag alltid kan få en korridor i ryd eller så, men det vill jag ju inte. Men det är spännande att leva lite farligt, i värsta fall så får jag väl bo i husbilen ;) Fast planen är ändå att flytta tillbaka till flamman. Var ca 2 år sedan jag bodde där nu och jag har ingen aning om varför men det var den absolut lyckligaste tiden i mitt liv. Tror inte att det berodde på att jag bodde just där men en början till att bli så lycklig igen får vara att återställa miljön jag hade då. Det kommer bli typ exakt som det var då. Bor på flamman, ska börja jobba på ett "nytt" jobb (företaget jag jobbar på har delats upp och vårat team har precis flyttat), det är sommar, jag dansar igen. Faktum är att jag tror att det viktigaste är att jag börjat dansa igen och ingen eller inget ska få ta dansen ifrån mig någon mer gång.