Idag är det valborg. Normalt är Johnny och jag så tråkiga och lägger inte ner någon större energi på högtider. Fel tycker jag. Jag tycker om att klä upp mig. Bjuda på fin mat på ett snyggt dukat bord. Högtidlig stämning. Tända ljus. Om man är hemma. Annars kan man ju ta och gå ut. Dansa som förr i tiden, nått spontant häng med sina vänner, grilla i naturen, vin i trädgårdsföreningen eller vad som helst.
Saknar det som var för några år sedan. Exempel kollektivet SMASK. Uppskattade det inte tillräckligt mycket då, nu skulle jag göra mycket för att dra tillbaka klockan. Hade för mycket med mitt intresse då, tiden räckte inte till för att uppskatta andra saker. Herre gud vad jag har prioriterat bort mina vänner för mitt intresse och ändå så fanns de alltid där för mig när jag som bäst behövde dem. Jag är tacksam även om jag är sämst på att visa det.
Idag har pappa och jag varit och kollat på en båt åt mig. Jag har varit inne på att skaffa en egen båt sedan förra sommaren och är det fortfarande så nu ska jag banne mig ta och köpa en.
Kikade på denna idag. Ser tyvärr finare ut på bild än i verkligheten. Den var lite halvskabbig invändigt och kapellet var slut. Sen var den nog för liten också har jag kommit fram till. Jag provlåg sovdelen och ja så att säga, man får inte vara längre än jag för att ligga bekvämt. Men det är en snipa jag vill ha, något större än denna. Bara fortsätta att leta.
Idag begav jag mig tillbaka till Viken. Tanken var rapportskrivning men jag hamnade i vedhögen istället. Hela dagen. Det här är sjukt och jag ogillar att säga det men jag har börjat gilla vedhögen. Det är avstressande att hålla på där. Använda hjärnan för att inte bli krossad av stockar istället för att tänka deppiga tankar. Sen så är det också en bra ursäkt för att slippa rapportskrivandet, mindre bra hmm fy. Kvällen bjöd på färgning av hår. Snälla mamma ställde upp och hjälpte mig. Så nu är jag rödhårig igen, gillar den färgen! Imorn bär det troligtvis av för att kika på ett objekt som jag är sugen på. Hoppas att allt stämmer för då får den följa med hem :) :)
Sisådär för första gången på väldigt länge så har jag haft en anledning till att piffa till mig lite. Ska på ett event med Academic Work ikväll och stilla min framtidsångest. Academic Work var de som rekryterade mig till Securitas Direct för lite mer än 2 år sedan. Jisses vad tiden går fort. Jag är lite sugen på att bli antagen till något traineeprogram någonstans så ska fråga lite om det har jag tänkt. Hoppas på en trevlig kväll!
Våren är här, snön har nästan smält bort, vedkapningen är i full gång. Ja och så var det ved. Jag hade nästan igår kommit över mitt hat för ved. Plötsligt var det lite skönt att ställa sig i vedhögen istället för att svettas över en rapport som inte vill ta form. Tills jag fick x antal kilo stock över mig. Stockjäveln träffade vänster knä, vänster axel, smeke mitt näsben och slog mig totalt i backen. Idag: ont som fan, mer blåmärken på den redan halvblåa armen, jävligt ont i axeln, tejpat knä och öm näsa. Fast det har inte hindrat mig. Den där satans vedhögen ska bli klar idag. Ikväll är planen att gå ut och dansa. Kroppen säger nej men det blir nog att trycka i sig 7 ipren och köra på ändå. Inte ska ett träd få hindra mig från att ha kul. Inte.
Igår hade nog armen nått sin absoluta höjdpunkt av färgstarkhet. Bilden gör inte armen rättvis tyvärr men lite ser man. Så kan det gå av ett litet blodprov :(
Idag har jag varit med om en coloskopi på sjukhuset i Norrköping. Alltså det var inte jag som de utförde undersökningen, jag var där med en person som betyder väldigt mycket för mig och jag fick av någon konstig anledning vara med och kolla. En coloskopi går till så att man undersöker tjocktarmen med en kamera som förs in genom ändtarmen. Patienten är vaken men får lugnande. Så här i efterhand gick det bra. Men det gjorde ont och att sitta bredvid och höra nån man tycker om ha ont gör så ont även i mig. Sköterskan kollade på mig och undrade vem som mådde värst egentligen. Sa att jag kunde gå ut om jag ville. Antar att hon inte ville ha en avsvimmad person att ta hand om också. Men jag klarade det. Så nu har jag sett en tarm invändigt live på färgtv. Det som var mest obehagligt var att de gav lugnade medel som man kunde glömma att andas av. Jag satt och stirrade som en galning på siffrorna med puls och syresättning och fick hjärtat i halsgropen flera gånger när de sjönk. Med lite syrgashjälp så löste det sig i alla fall och värdena blev bra igen. Det komiska är att den som har fått det här lugnade medlet inte minns så mycket av vad som hände. Bra iförsig. Men jag kommer aldrig att glömma. Om jag måste göra en sån här undersökning kommer jag att dö av rädsla. Hoppas jag aldrig behöver det.
Min vänstra arm har bristfällig funktion för tillfället. Anledningen är att igår på vc så skulle jag ta blodprov och sköterskan råkade pricka en nerv. Var ju där för att jag har en fot som krånglar. Angående den så är det troligtvis en nerv som är i klärm eller retad. Kombinationen mycket träning och högt fotvalv har troligtvis orsakat detta. Fick remiss till ortopedtekniska för att få nya ilägg som kanske kan hjälpa, har bestämt mig för att testa för annars måste fossingen opereras och det vill jag helst inte. Ska också på röntgen för att dubbelkolla att det inte är någon gammal skada som ligger och spökar, såsom benbrott. Men det kan jag inte tänka mig, man kan väl inte bryta saker utan att märka det? Det gör väl skitont tycker jag. Sen så kan man få ont i foten vid b-vitaminbrist sa doktorn. Så därför fick jag ta massa blodprov i armen och det var då nålen hamnade i en nerv. Ajaj. Efter det tog jag TBE spruta också, långt upp på överarmen. Det gör att även överarmen och halva axeln är öm som fan. Så därför är hela min vänstra arm defekt. Ikväll blir det dans på Borgen, en satans tur att det inte är högerarmen som är ur funktion alltså!
För 2 veckor sedan, kanske lite förhastat så sa jag upp min lägenhet. Kändes skitbra, nystart och nya möjligheter. Jag har gjort så ett par gånger. Sagt upp min bostad utan att ha fått tag på en ny. Tänkt att "det löser sig alltid" och det har det alltid gjort. Men nu har jag fått lite småångest. Blev några dagar efter klart att jag ska börja jobba från den 10 juni i Linköping och den 30 juni har jag ingenstans att bo. Det är klart att jag alltid kan få en korridor i ryd eller så, men det vill jag ju inte. Men det är spännande att leva lite farligt, i värsta fall så får jag väl bo i husbilen ;) Fast planen är ändå att flytta tillbaka till flamman. Var ca 2 år sedan jag bodde där nu och jag har ingen aning om varför men det var den absolut lyckligaste tiden i mitt liv. Tror inte att det berodde på att jag bodde just där men en början till att bli så lycklig igen får vara att återställa miljön jag hade då. Det kommer bli typ exakt som det var då. Bor på flamman, ska börja jobba på ett "nytt" jobb (företaget jag jobbar på har delats upp och vårat team har precis flyttat), det är sommar, jag dansar igen. Faktum är att jag tror att det viktigaste är att jag börjat dansa igen och ingen eller inget ska få ta dansen ifrån mig någon mer gång.
Jag heter Maria Andersson och har en stor önskan om att en vacker dag bestiga K2. På min fritid kör jag rally, fystränar, dansar eller lever friluftsliv. Min blogg handlar om min vardag och vägen till K2.
