Sitter på SJ snabbtåg mot Malmö. Först var tåget 45 minuter försenat pga elfel och nu ligger vi och åker efter ett långsamtgående pendeltåg. Jag är inte alls förtjust i tåg egentligen, brukar vara obekvämt att åka och tågstationer skrämmer mig men detta tåg är riktigt skönt. Skön stol, tyst och inte så ryckigt som det brukar vara. Och gratis wifi, det är bra. Jag är påväg till Villamässan där jag i dagarna två ska stå i Verisures monter och prata säkerhet och larm med besökarna.
Sitter och tänker på mitt liv. Det kanske är tur att jag åker till Malmö ett par dagar för det är så extremt ensamt och jobbigt att vara hemma. Det är konstigt, men att bo tillsammans med någon som man inte kan prata med och som man inte får röra är 1000 gånger jobbigare än att vara ensam. Ensamhet är det hemskaste jag vet. Jag kan liksom inte sova ensam och tyvärr så räcker det inte med att någon ligger i samma säng utan jag måste ha fysisk kontakt för att kunna somna. Tacka Gud för sömntabletter.
Det var så länge sedan jag log ett äkta leende. Mitten av sommaren? Däremot har jag levererat många fejkleenden sedan dess. Typ i april, maj förra året. Då var jag så ofattbart lycklig. Jag hade träffat världens underbaraste person som gav mig så mycket fantastisk energi och jag hade bestämt mig för att säga upp mig från jobbet som höll på att ta livet av mig. Förra våren alltså, fan vad jag längtar tillbaka dit! Men drömma kan man ju alltid. Jag har gått och väntat och hoppats sedan mitten av sommaren på att få tillbaka den personen men jag orkar inte vänta längre. Den här konstanta ledsamheten har gjort mig till en bitter människa och två bittra människor som går varandra på nerverna leder inte föga förvånande till katastrof. Vilken tur jag har i livet.
Jag sitter här i min lägenhet och är lite euforisk. Flyttkartonger på rad, snart flyttar min syster härifrån. Inte för att jag har något emot henne men 2 pers på 23 m^2 kan döda humöret för vem som helst. Så snart får jag ha lampan tänd hur länge jag vill, sova utan att bli väckt av nån annan än mig själv, mer plats i garderoben, städa upp skiten efter bara mig själv, ta hem one night stands :)
Jobbar hela jul mot att vara ledig 7 dagar sedan utan att slösa semesterdagar. Bra bra, semester ska tas ut på sommaren då det är varmt och man kan åka båt. Kommer ändå hinna åka till viken imorn och ha lite julmys och äta julmat. Påtal om julmat. Ser fram emot det för att jag älskar julmaten. Kött, kål i olika former, ägg, lax, avokado... bra mat säger jag och så jävla gott. + rödbetssallad såklart (inte lika bra). Men för att säga emot alla som gnäller över att de mår dåligt av julmaten, min mage mår riktigt bra över jul!
3,5 år sedan ungefär. Jag var så fruktansvärt lycklig att jag ofta tänkte att det kan inte vara rätt att en person ska få vara så här lycklig och snart kommer jag att få betala tillbaka. Det var ju ett tag sedan men jag minns den här känslan väldigt tydligt. Och visst hade jag rätt också :) För det som först verkade leda till ännu mer lycka visade sig ju bli den där kompensationen av olycka som jag gissat att ödet skulle kräva mig på för att få jämvikt. För som vi fått lära oss på fysiklektionerna. Universum strävar alltid efter jämvikt. Okej jag vet att det är lite töntigt att se såhär på livet men jag tycker att det är lite komiskt och jag gillar att tro på ett det finns ett öde eller nån slags högre makt eller vad vi nu ska kalla det.
Andra saker jag funderar på är hur lögner kan påverka en annan människas liv och orsaka så stor skada. Jag har inte riktigt fått klart för mig om lögnerna bara var egoistiska impulshandlingar eller om de var planerade. Jag skulle vilja berätta hela historian någon gång, vi får se om jag kommer att göra det.
Vet ni vad jag gjorde i tisdags? Jo när jag var och tränade så kände jag mig så sjukt jävla pigg och stark så jag körde samma pass som jag körde innan jag blev sjuk förra gången i mars då jag hamnade på sjukhus med influensa och andra galna symptom. Det tog mig då 6 månader innan jag blev helt frisk igen, det vill säga innan jag orkade träna som vanligt. Ja, först orkade jag ju inte ens cykla till jobbet utan att närapå svimma. Rallytävlingarna under hösten funkade ju sådär. Vi har för all del gjort rätt så bra resultat men min känsla när vi kommit i mål har varit allt annat än bra. Hög puls och helt slut i armarna. Wtf liksom man blir ju sjukt deprimerad över vad som kan hända med kroppen.
Men dom sista 3-4 månaderna nu har varit toppen. Jag är på god väg att orka lika mycket som innan jag blev sjuk, både styrke och konditionsmässigt! Så vad gör jag då, jo jag kör det där underbara maxpulspasset igen. Mitt oturspass. Och nu ligger jag här och är sjuk. I onsdagsmorse kände jag precis samma symptom som dagen efter förra gången. Jag började nästan tjuta och blev skiträdd. Nu har det gått några dagar och jag känner att det är iaf inte samma som förra gången, det verkar bara vara en vanlig förkylning. Tack gud för det. Men en påminnelse till mig själv. Jag ska inte göra om detta på ett tag, hur skön känslan än är just för stunden.
Igår natt skrev jag det här: Åh vad jag längtar efter min säng just nu för jag är riktigt jäkla trött. Jag har sovit 3 h på snart 3 dygn. Mitt eget val så jag ska inte klaga, för det gör jag verkligen inte för det var helt klart värt att få köra rally. Jag har ju själv valt att jobba natt för att jag tycker det är praktiskt att ha ett jobb som ger mig mycket tid över till viktigare saker. Nog om det. Det jag förundras över är hur kroppen funkar i vissa situationer... ja och sen minns jag inte vad som hände mer, jag vet att jag hade en period när jag ringde och så liksom somnade jag mellan varje signal. Läskigt. Jaja, det jag förundrades över var iaf hur adrenalin kan göra att man blir pigg och skärpt. I söndags så sov jag mellan heaten men så fort jag satte mig i bilen så kände jag mig som superman. Adrenalin på burk borde finnas.Praktiskt, då skulle jag aldrig behöva sova. Tänk vad mkt mer man skulle hinna med.
Idag/igår sov jag 10 timmar i sträck som en död, vaknade av att syrran kom hem och annars hade jag säkert kunna sovit ännu mer. Så nu känner jag mig lite mer iform och än så länge känns det bra. Sitter och bestämmer mig för vilka tävlingar jag ska köra framöver (mååånga), vilka varma ställen jag ska besöka i höst/vinter (flera) och andra saker. Känns fantastiskt att vara tillbaka bakom ratten igen!
Förlåt för ett osammanhängande inlägg, som sagt lider jag av sömnunderskott.
Här sitter jag mitt i natten och äter morotslasagne. Gott är det. Tiden har gått fort inatt och jag räknar ner mina 2 sista nätter inför en veckas ledighet. Är oförskämt pigg trots lite dåligt med sömn denna vecka, kanske för att en vän lurade mig att dricka en redbull i onsdags när jag höll på att dö av sömnbrist. Tror att den håller i sig fortfarande. Min lediga vecka kommer bli grym som vanligt. Ser mig redan sitta på båten och dricka öl och äta rökta räkor och bara vara sådär allmänt självgod.
Hej bloggen, min mamma klagade på att jag inte bloggat på så länge så jag tänkte göra ett försök. Det har hänt lite saker sedan sist. Jag har blivit färdig ingenjör, börjat jobba på mitt gamla jobb igen, flyttat till ny lägenhet och så har jag blivit singel. Jag har också varit ute massor med båten, slutat vara livrädd för att gå på grund och skaffat mig en klart godkänd solbränna. Livet känns rätt gött just nu, framtiden är inte på nått sätt utstakad och jag är fri att göra vad bara jag själv vill. Rallysuget är tillbaka, min livsglädje är tillbaka!
Idag var dagen som jag längtat till men samtidigt skrämts av. Dagen då jag skulle lägga fram mitt examensarbete. Var kolugn till ca klockan 9 imorse. Då började hjärtat banka helt galet mycket. Såg på handleden när pulsen slog och liksom kände hjärtat i halsen.Well well.Klockan halv 12 var jag pp för att se så att tekniken var med mig. Det var den ju inte såklart. Fick inte igång projektorn och efter att ha frågat varenda expedition på hela skolan så fick jag tillslut tag på hjälp. Jag hade panik över att projektorn var trasig. Killen som skulle hjälpa mig kollade på mig som att jag var dum i huvudet och tryckte på en ynka liten knapp på datorn. Sen funkade allt. Suck, jag och teknik!? Men nu vet jag hur man gör iaf! Framläggningen drog igång 13:15.14:40 fick jag reda på att jag var godkänd. Min opponent var underbart snäll, han gick inte in för att såga ihjäl mig inför publik utan sa till 99 % bara saker som han tyckte var bra. Publikens frågor hade jag bra svar på allihop. Kunde verkligen försvara mig mot ALLT! Jag är glad för att jag härmed kan titulera mig ingenjör!
Det har hänt lite saker på senaste tiden. I lördags blev jag båtägare. Johnny ock jag var i Motala och hämtade hem våran lilla Sigrid. En Nordfjord snipa på 6.6 meter. Hemvägen var lite mardrömslik. Jag var hungrig som en varg och det gick inte att åka fortare än 50-60 km i timmen. Stackars Johnny som fick utstå min grinighet men kör man 14 mil på det viset så sover man gott när man kommer hem sen iallafall. Men det gick bra, när hon stog hemma på fast mark så var glädjen enorm!
I veckan har jag varvat fräsjobb med båtfix. Fanns en del trä i båten som inte var så snyggt. Det håller på att bytas ut. En båtvagn tar just nu form som ska transportera Sigrid till havet (nuvarnade är rätt ostabil). Så snart vädret tillåter ska jag impregnera kapellet. Båten ska bottenmålas och vaxas. Japp det finns lite fix innan sjösättningen.
Idag hände det en grej som är bra. Jag har fått klarteckan att lägga fram mitt exjobb! Det betyder alltså att min examinator tycker att jag har gjort ett tillräckligt stort/bra/avancerat jobb. Det tackar jag för. Så om ingen annan hunnit före så kommer jag lägga fram nästa fredag!
Idag har det varit fullt upp. Började dagen med att hämta en båtkärra som vi hyrt tills imorn. Sedan åkte vi och hämtade en balk som min båtvagn ska byggas på. Efter det programmerade jag lite och fräste en ny skifthylsa. Samtidigt som maskinen skötte sig själv så tog pappa och jag in balkarna och började kapa och trixa. När dagen var slut så var bottenbalken ihopsvetsad till båtvagnen så imorn blir det att köpa hjul och axlar och sen är den snart klar. Pappa frågade vilken färg jag ska lacka den i och såklart så svarade jag rosa. Vad tycker ni? Kan man ha en rosa båtvagn?
Nog om det. Imorn är den stora dagen. Ska provköra min förhoppningsvis nya båt. Om den går som förväntat så följer den med hem imorn. Pirrig och nervös är jag. Kan ju säga att jag aldrig gjort en såhär stor affär förut. Scary. Bilen är lastad med tusentals spännband, försäkring tecknad, båtplats fixad. Vi har till och med döpt båten :) Vi har varit inne på att skaffa en egen båt i 2 år nu och äntligen finns det en realistisk chans att det faktiskt händer. Åh vad jag ser fram emot en underbar sommar på HAVET!!
Förutom att skicka in min exjobbsrapport för granskning så har husmorstanten gjort en laddning rabarbersylt efter eget recept. Fantastisk smak blev det. Kommer bli göttigt på frukostgröten.
Ingredienser:
500 g rabarber i bitar
0.5 tsk citronsyra
1/4 dl vatten
1 dl strösocker
1 dl stevia strö
1 bit hel kanel
2 tsk vaniljpulver
Låt allt utom vaniljen koka i ca 20 minuter. I med vaniljen och koka 5-10 min till. Häll sylten på burk (som värmts först) men ta ur kanelstången först!
Ytterligare en dag med genombrott för rapporten. Just nu känns det rätt bra faktiskt. Ingen panik längre i alla fall. Sitter och väntar på min syster som är iväg på salsakurs. När hon kommer hem så drar vi ner till Viken. Blir mängder med rallybilsmek kan jag tänka mig då pappa ska köra toverumssprinten på söndag. Och A-besikta bilen för all del. Om det blir någon tävling vill säga, såg att det var 21 anmälda och anmälan går ut imorgon. Jag ska åka kartläsare på PR-licens för jag har råkat glömma bort att lösa ut min licens för i år. Najs. Annars kanske det är dags att testa fiskelyckan denna helg. Jag är lite sugen. Drömde i natt att jag fajtades med en gädda modell större, önskar bara att det kunde hända i verkligheten också...
I somras på Harstena. Så underbart, jag älskar sjölivet!
Rapportarbetet har fortsatt även idag.Framsteg med min disciplin. Jag skriver faktiskt nått när jag väl lyckas placera stjärten framför datorn. Har kommit mer än halvvägs, kanske mycket mer. Det svåra är att veta hur mycket man ska skriva, vad man ska skriva om. Vad är viktigt? Jag har försökt att gå ut väldigt basic för att alla ska fatta. Jag vill ha det så när jag läser. Så att jag hajjar. Vet att vissa är tvärt om, vill inte ha info på en 3-årings nivå. Men jag vill det och det är MIN rapport. Jag är så glad att jag gör det här arbetet på egen hand. Första gången tror jag under hela min studietid som man får göra nåt eget. Annars är det bara en massa kompromisser hela tiden och det blir aldrig som det ser ut inuti mitt huvud. Bittertanten har talat. Faktum är att det känns som att jag går runt med ständig PMS. Vet inte varför jag blivit en sån här surtant som jag är. Kanske beror det på alla krav från alla håll, kanske främst mina egna. Att försöka få dom man älskar att må bra utan att lyckas. När det man gör aldrig räcker till. Det är så svårt att tänka på sig själv i första hand när det finns personer i ens omgvning som man tycker så mycket om. Det är ofta de personer man tycker mest om som får en att må som dåligast. Varför är det så egentligen? Varför kan jag inte bara få vara lycklig? Dumma värld.
Har tagit många steg framåt med min exjobbsrapport idag! Vilket genombrott, jag är lite smålycklig faktiskt. Har precis skickat in en preliminär rapport till min examinator, spännande och se vad han tycker om det jag gjort.
Här kommer ett litet smakprov av vad jag har pysslat med. Doggring och skifthylsa.
Jag heter Maria Andersson och har en stor önskan om att en vacker dag bestiga K2. På min fritid kör jag rally, fystränar, dansar eller lever friluftsliv. Min blogg handlar om min vardag och vägen till K2.
